Det har gått många år sedan jag började dela yogaklasser och under åren har jag fått uppleva otroliga lärdomar och får ständigt lära mig mer och mer och möjligheten att dela nytänkande och krafftfulla effekter till er alla.

Jag minns hur jag fann yogan i min mörkaste tid ....på behandlingshem.....där och då i ett rum och med en bok som jag läste om andningens effekter och hur man kunde ta sig vidare genom meditation och andning vid panikångest, självskadebeteenden och i mitt fall ätstörningar.

Jag hade i så många år kämpat och varit runt hos hur många psykologer som helst och hade helt enkelt gett upp om att berätta och tala om allt och varje gång försöka få folk att förstå eller hjälpa mig. Psykologer och alla som jag trodde var så kloka gav mig faktiskt mer tankar om mörker och fann inte alls något ljus där och jag var så osäker i mig själv och lyssnade och trodde att allt dom sade var rätt och att det var mig det var fel på..... Det var inge fel på mig....jag var bara vilse...jag var rädd, jag var ledsen och jag ville helt enkelt inte mer.

Men på behandlingshemmet fann jag alltså yogan....Jag är uppväxt med en mamma som alltid förespråkat yoga och alternativa behandlingar och jag minns hur anti jag var mot detta...och ville inte ha något "FLUM" som jag kallade det....utan jag var uppväxt med fotboll, ridning och hårda tag där allt skulle "köttas på" kännas och slita på för att vara bäst......kanske var det här med alternatvia behandlingar även en liten revolt mot att frigöra sig från min mamma och då jag fann Yogan vill jag inte riktigt erkänna att det var som ett paradis.....

Ingen tävling, inga krav, ingen hets etc....utan bara andetag och här och nu. Jag började alltså praktisera på behandlingshemmet och detta blev mer eller mindre som en drog för mig och stegvis märkte jag att jag kunde ta med yogan ut i livet och på alla plan......Andetaget och tankarna om mitt JAG, min egen närvaro och uppgift att ta hand om mig själv här på jorden för att sedan kunna dela det bästa till andra.

Det gick många år och att ta Yogan som hjälp genom ångest, ätstörningar , depression eller andra mörka tider är ingen quick-fix vilket jag märkte även bland läkare etc. Många sade till mig att ta antid depressiva medel och många skrattade åt Yogan men jag själv trodde och kände så mycket mer och blev ibland ledsen att jag inte fick mer förståelse och stöd i vad som fick mig att verkligen må bra.

Det var alltså i det svåra som jag fann yogan och resten känns som en saga....Jag kommer berätta mer för er hur jag gick vidare i ett kommande inlägg och detta var bara en liten start på bloggen och tankar jag delar och kommer dela. 

Skriv gärna kommentarer, tankar och frågor och härligt att du ville läsa.....hoppas få höra från er. 
Allt gott!
//
Maria Cerboni

 

Läs hela inlägget »